Just nu hatar jag alla känslor. Vill inte känna någonting, bara vara helt neutral, varken eller. Det är inte så att jag tycker synd om mig själv eller vill att någon ska tycka synd om mig, för det är inte synd om mig. Vet mycket väl att det är människor som har det värre, barn som inte har rent vatten eller någon mat, barn som blir misshandlade, vissa blir har varit med om sexuella övergrepp osv. Jag mår bara inte bra. Och det är okej att vara ledsen och må mindre bra och tänka mer på sig själv än andra. Allt jag vill ha är en stor tryggande kram och någon som kan läsa mina tankar utan att ifrågasätta något.