Vaknade upp idag vid hav tio och nästan på en gång fick jag ont i magen, blev nervös och tankarna bara flög omkring. Kan inte fatta att jag flyttar idag, har ångest så det bara skriker om det. Det var inga bra tankar, det var bara massa negativa. Alla negativa saker som folk har sagt om mig och om mitt förhållande. För i princip alla har sagt att det aldrig kommer hålla livet ut och man är så naiv i ett förhållande. Speciellt en sån här dag när vi ska flytta helt tillsammans så är det inte sådana kommentarer man hoppats på att man aldrig ska få. Tänk om det inte håller. Det kanske bara blir förstört genom att vi flyttar ihop? Men det senaste året har varit ett helvete för mig, för jag har hatat den distans som har varit och inte haft möjlighet till att träffas när man vill. Jag skulle aldrig klara av ett år till. Det är inte så att jag har fått kalla fötter när det gäller att flytta ihop med Daniel, jag bara ogillar starkt alla negativa kommentarer som folk har sagt för det är just de jag har tänkt på hela morgonen. Dock har jag fått kalla fötter när det gäller att flytta ifrån mammi. Hur ska jag klara mig utan henne? Jag har ju levt alla mina 19 år med henne och nu ska jag flytta ifrån henne. Det vore en sak om jag skulle flytta till en annan lägenhet i stan, men jag ska ju flytta till Stockholm. Hon kommer inte finnas lika nära längre och det är hon som alltid har trott på mig och peppat mig när jag inte tror på mig själv. Jag vet att jag kommer klara att bo själv, men jag kommer sakna henne så mycket! Världens bästa mammi ♥